Björn Hellberg

Båstad och tennis är synonyma begrepp. Redan 1907 (samma år som Oscar II avled och Zarah Leander föddes) slogs bollar över och i nät i Badhusparken.

På 1920-talet tog det fart på allvar, i och med att utländska storheter gästade den skånska badorten med det natursköna läget vid Hallandsås och Laholmsbukten. Att Båstad betytt oerhört mycket för svensk tennis står utom allt tvivel. Varje sommar intas rektanglarna av entusiastiska spelare, och det rör sig om utövare från späda årskullar till grånade veteraner. På något vis känns det symptomatiskt att samtliga av Sveriges tre världsettor i singel Davis Cup-debuterade i Båstad.

Björn Borg gjorde det mot Nya Zeeland 1972, då han en månad före sin 16-årsdag vände ett 2-0- underläge i set till viktoria mot meriterade Onny Parun. Mats Wilander begick sin DC-premiär mot Australien 1981 och Stefan Edberg mot Paraguay 1984. Davis Cup i all ära, men denna sommar riktas fokus mot Swedish Open som 75-årsjubilerar. Det var alltså 1948 som turneringen fick officiell mästerskapsstatus, och sedan dess har stjärnor som exempelvis Ken Rosewall, Roy Emerson, Manuel Santana, Borg, Wilander och Rafael Nadal hyllats som segrare i tävlingen. En som däremot inte lyckades vinna i Båstad är den briljante Rod Laver. Detta rödhåriga spelgeni (för övrigt avlägsen släkting till ”Babben” Larsson!) var favorit till titeln 1960 men blev fullständigt pulvriserad av Sven Davidson. Davidson skrev 1951 in sig som förste svenske vinnare i Båstad, vilket måste betecknas som signifikativt. Kämpen från Borås öppnade nämligen flera stängda dörrar för svenska rackethanterare. Som exempel kan nämnas att han 1957 som förste svensk hemförde en Grand Slam-titel i herrsingel (på Roland Garros i Paris) samt att han samma år blev vår förste semifinalist i de två mest betydelsefulla tävlingarna: Wimbledon och US Open. Totalt ståtar värdnationen med hela 20 singelsegrar i Båstad. Mest framgångsrik är Magnus Gustafsson som med hjälp av sin skarpladdade forehand triumferade fyra gånger. Storstjärnorna Borg och Wilander vann tre gånger vardera.

Inklusive utländska spelare har tretton av vinnarna i Båstad också inkasserat toppriset i Grand Slam, vilket säger mycket om standarden på turneringen. Swedish Opens popularitet i tennisvärlden är monumental. Ett tecken på detta är onekligen det faktum att Båstad av proffsspelarna röstades fram som bästa tävling i sin kategori samtliga år 2003-2012! Detta i tuff konkurrens. Naturligtvis har det i Båstad också spelats världstennis av kvinnor. Damerna har dock haft en del uppehåll genom åren i vårt viktigaste utomhusevenemang. Bland lyskraftiga stjärnor som segrat i Båstad återfinns den gracila brasilianskan Maria Bueno och den fenomenala amerikanskan Serena Williams. Maureen ”Little Mo” Connolly från USA måste också nämnas. År 1953 steg ”Little Mo” för evigt in i tennishistorien genom att som första kvinna knipa en äkta GS, det vill säga att under ett kalenderår bli bäst i Australien, Paris, Wimbledon och amerikanska mästerskapen. Hennes femetta i Båstad adderade ytterligare glans åt en enastående tennissäsong. Till sist: tennismonarken Gustaf V brann verkligen för sin favoritsport, och hans globala insatser för att marknadsföra spelet var föredömliga. Att Båstad sedan flera decennier tillbaka använder sig av grusbanor är faktiskt kungens förtjänst. Tidigare spelades på asfalt, och i en dubbelmatch på 1930-talet föll Gustaf V huvudstupa och skrapade knogarna. – Förbaskat obehagligt. Bort med asfalten. Vi måste spela på grus, skorrade den upprörde regenten. Året därpå möttes tennisvännerna av läckert roströda en tout cas-banor …

Artikelförfattaren Björn Hellberg från Laholm har varit på plats på samtliga sommarupplagor i Båstad sedan 1958 med undantag av 1966, då han verkade som frilansjournalist i Australien.